30/01/12
Vågen går på minus varje vecka. Det känns som om musklerna tvinar bort trots att jag tränar nästan varje dag. Vågen borde ju gå upp. Men ändå är det något inom mig som hurrar. Jag tror det finns inom alla kvinnor tack vare samhället. Och nej, jag är inte så trög att jag inte äter. Jag äter! Av tallriksmodellens alla delar.
Jag gillar inte denna prestationsångesten över träningen som växt fram. Träningen var ju något som fick mig att koppla av och må bra.
Och jag är ju smart, varför förstår jag inte? Varför kan jag inte sätta mig in i siffrorna och förstå? Kanske är jag inte smart, kanske är jag bara klok. Men borde jag inte vara så klok då att jag fattar att jag inte är smart då om jag nu inte är det?
Imorgon ska jag prata. Efter att fått vänta en månad ska jag prata. Hon ska lyssna. Var börjar jag?
Snart har jag läst ut boken. Den är så sjuk emellanåt att till och med jag tycker det är hemskt och äckligt. Filmen går inte att jämföra.
Här sätter jag punkt.
30/01/12
Det var något tomt inom mig i lördags.
Det började så bra efter ett par glas vin men sen kom starköl och starkcider in i bilden.
Det var inte det att det blev alldeles för mk men jag kan inte minnas samtalen, vad det pratades om.
Men jag mådde bra och jag var lite sådär oövervinnerlig just den kvällen men min dåliga självkänsla sken ändå igenom och jag blev en person jag inte tycker om.
Det syns inte utifrån men jag känner det inuti.
Bestämde mig att ta bussen hem direkt vid ankomsten in till stan, banken är det sista stället jag vill till och alla ska alltid dit.
Fick för mig att svänga in på Bishops arms och ta en öl till, där hittade jag sällskap av trevliga främlingar.
När jag väl lämnat dem för att gå till bussen vände jag på klacken och gick tillbaka. Jag var mycket sällskapssjuk den kvällen och slog mig ner bland dem igen.
En snabb visit på Harrys senare så lämnade jag motvilligt för att hinna med bussen som jag ändå missar.
Får vänta i kylan, full och trött en hel timme.
Jag vet inte hur jag ska beskriva kvällen med få ord, det går inte att säga att det var en bra, rolig eller dålig kväll. Det finns inte heller något mellanting. Det var som sagt någon tomhet som fyllde mig. Kanske den ändå kan beskrivas som sorglig.
Big time
Someday never comes
I know tomorrow will be awful, but at least I have tonight to dream
Jag bränner ofta hud. Ur död hud kommer ny hud. Men jag blir aldrig pånyttfödd.
Något togs ifrån mig när mina ben var korta, fulla av spring och mina knäskålar fyllda med blåmärken.
Och jag tror jag har sökt någon. En gång fann jag. Det var inte kärlek, det var inte vänskap. Han hade känt vad jag kände. Jag låg med min kind mot hans bara mage och grät. Utan ett ord sagt reste han sig och kom aldrig tillbaka.
Min magkänsla berättade nog att jag hade hittat igen. Men vad var det jag hittade egentligen? Och vad fick jag?
Jag vill inte längre se, höra eller veta. Men ändå tittar jag och lyssnar.
Jag vill ha allt! Jag vill ha allt det där.
Morfar
-Va nu rädda om er! Händer det er något gråter jag.
22/01/12
Första morgonen på hela veckan som jag inte motvilligt lämnade sängen. Andra dagar har jag inte velat gå upp överhuvudtaget. Det har inte funnits något att vakna till.
Trotsar en lite envis förkylning och ger mig av till gymmet i af. Ska försöka träna så mk som möjligt för att inte gå under isen igen. Man mår trots allt bättre.
Och jag har lite saker att sysselsätta mig med nu, förutom träningen.
Till helgen ska jag nog till och med ge mig ut, dricka alkohol och kanske till och med dansa. Dansa har jag inte gjort på evigheter. Jag kan inte egentligen.
I'm in love with death but he won't take me
Vaknar jag inte imorgon som en hel, glad människa behöver jag inte vakna alls.
Jag sitter bara, stirrar. Går runt bland folk helt careless, tom, zombie.
Jag är där men egentligen inte, kroppen går som på automatik.
Och jag vill gå på motorvägar, gå mot trafiken på mittlinjen. Kanske jag skulle känna något då.
Kan knappt prata längre, vet knappt hur man formar ord. Meningar går inte.
Kan knappt producera tårar heller.
These days
16/01/12
Bölar jag inte med ögonen så gör jag det definitivt på insidan.
Och jag vet att jag inte kommer kunna somna ikväll. Jag kommer inte kunna somna imorgon kväll.
Hur förföll jag såhär?
Och jag vill helst inte vara ensam men samtidigt orkar jag inte vara annat än ensam.
Dessutom kan jag inte förvänta mig att någon ska sitta barnvakt åt mig.
21 år gammal och jag har fortfarande inte lärt mig hur man är, hur man beter sig, funkar.
Your eyes were two deep pools of mud, maybe I got stuck, baby I got stuck
"Som en liten dröm".
Det låter så fint men det finns inget fint med en dröm som inte slår in.
Man drömmer sig bort men när verkligheten slår till gör det ont.
Och hör detta, jag är brutalt misshandlad! Brutna ben och blåtiror.
Men tids nog så hittar jag mig en ny dröm, det gör jag alltid.
Dock om ärligheten ska fram så vill jag inte hitta någon ny, jag vill stanna i denna.
Houses of the holy
se mig
Hear me
12/01/12
Gråt tre dagar i rad, hopplösheten kom ikapp mig.
Och jag fann mig själv i bilen, mitt på en allmän parkering, med tårar rinnandes.
Visste inte vart jag skulle ta vägen, vad jag skulle göra.
Senare kom frustrationen ikapp mig, att alltid komma tillbaka till det här kapitlet.
Dessutom så långt fram i boken denna gången.
Jack the saviour saves the day idag i af.
Någon att vila huvudet på, fjanta sig med, vilket ger tröst.
Kolla lite på stan idag, köpa godis och fjanta lite mer.
.
Det är som om jag åker rutschkana nerför en gigantisk brant spiral.
På vägen ner stöter jag på helvete efter helvete.
Jag vet inte hur jag ska hantera det för hopplösheten åker ikapp mig.
Jag behöver en hand, någonting! att greppa så jag inte åker djupare och djupare ner.
Så rädd för att jag till slut ska slå i avgrunden.
10/01/12
Totalt under isen igår.
Träning idag.
Introduktion, ärenden på stan, träning och bishops arms imorgon.
Torsdag, träning.
Fredag, eventuellt lunch på Rosegarden. Träning?
Royal blue
09/01/12
Ännu en dröm.
Denna gången fick jag prinsen, prinsen och halva kungariket.
Men när jag vaknade var det du som hade fått prinsessan och halva kungariket.
Ett kallt och hårt knytnäveslag för att få mig att förstå att världen inte väntar på mig.
Den fortsätter utan mig, med mig, när jag står stilla, när jag inte kan andas.
I mitt huvud var jag en trogen soldat, du var kvinnan som alltid stod bakom mig.
Påväg ut i krig, för livet, för att få leva.
Men du kommer vara borta när jag väl återvänder.
Jag är rädd för vad jag missar men även om jag kravlar mig upp smälter jag inte in i folkmassan.
För att jag var mer trodde jag, men i tider som dessa för att jag är mindre.
Men jag finns fortfarande kvar i drömmen, blundar och försvinner in.
Du kan hämta mig när du vill.
09/01/12
Where is my mind
06/01/12
You may cry but I'll never cry again
Dåtid:
Tom i skallen, tom på ord.
Inget att berätta och det som berättas blir vaga, sladdriga, osäkra ord.
Ett tag trodde jag att jag inte hade en personlighet.
Vad är en människa utan en personlighet?
Jo, inget. Ingenting.
Och jag fick berättat för mig att jag inte hade något kroppsspråk.
Mina ansiktsuttryck var också väldigt få.
Jag satt stel, stilla, spänd med ihop-biten mun, spänd käke, osäker blick.
Tänkte på för många tabletter, bron över motorvägen, bron över ån.
Körde jag bil tänkte jag hög hastighet, broväggen, ett träd, ett stup.
Oftast fick jag ändå bilden av en pistol i min hand, riktad mot mitt huvud, under hakan, munnen, pannan, tinningen.
Så enkelt. På en halv sekund skulle det gå. Snabbt.
Doctors advice
04/01/12
Det var längesen vi sågs nu, våra vägar korsas inte längre.
Fast de har nog aldrig riktigt korsats egentligen, det har alltid bara varit avstånd.
Jag började lägga märke till dig när jag såg att du la märke till mig.
Något att hoppas på när det inte finns något att se fram emot.
Du är välkommen in om du vill men jag är inte så öppen som det kanske först verkar. Men trots det kanske vi kan finna samhörighet, du och jag, bli något bra för ett tag.
03/01/12
Ett besök på gymmet imorgon. Behövs. Och ett besök på o'learys på fredag. Behövs det med. Dock blir det inte för hamburgare. Det får bli en annan gång det. Och om nuläget har jag ingen lust att rapportera om. Over and out.
01/01/12
