31/05/12
Hoppet är det enda som får mig att känna mig levande. Men jag faller pladask när förväntningarna inte matchar verkligheten så jag blir aldrig riktigt levande.
Trampa på mitt huvud, det är där allting går fel. Som en hjärnskada. Går den att reparera?
På senaste alkohol i större mängder. Den dämpar men den räddar inte. Inte ens för en stund eller för en sekund.
Mitt enda antidepressiva har alltid varit en famn. Det är det som har dämpat mest.
Nu är abstinensen svår. Jag behöver starka armar som håller om mig. Det slutar alltid med att jag blir kvävd.
Men nästa gång tänker jag inte gömma mig i en famn. Starka armar är bara en illusion av trygghet.
Istället behöver jag en hand som håller min.
This would be HELL
31/05/12
Störda drömmar som i en sjuk men bra skräckfilm, missförstå mig rätt. I en skolmatsal med en gammal skolkamrat. En helt vanlig soppa som medans jag äter omvandlas till grus och hårtussar. Och jag kände konsistensen i munnen, hur det inte gick att tugga och hur håret fastnade på tungan. Totalt verkligt och vill aldrig mer äta. En dröm i förra veckan kan jag inte ens ta upp för den gör mig extremt illa till mods.
30/05/12
28/05/12
Vandrade genom halva Vä mitt i natten en lördag, bölandes.
Kunde inte sluta och jag var verkligen brusten på insidan.
Ringde min bästa vän och i en evighet försökte han lugna mig tills jag till sist blev utmattad och kunde somna.
Fick veta något jag kanske inte ville veta. Det jag är rädd för håller på att hända. Snart är du borta och jag fick inte ens en chans.
27/05/12
Ändå är det det man vill ha allra mest.
24/05/12
Borde sova, men jag vill inte. Är vaken, men jag vill inte.
Vad ska jag göra med den här helgen då? Ska jag gå ut, ska jag inte gå ut?
Vet varken ut eller in och det känns hopplöst. Är förstörd men faller inte i bitar.
Det är en ny känsla och jag är inte van. Jag kan inte glädjas åt den.
Något fattas, något viktigt. Men hur ska jag kunna veta om jag har en chans när jag inte får något tillbaka.
Svävar i oklarhet och det tär och skadar mitt huvud. Gör mig lite galen.
22/05/12
Trots att saker och ting är jobbiga så känner jag lite såhär idag:
21/05/12
Maybe not
Longing. Hoping. Waiting.
Att vilja ha något så mycket. Tänker på det varje dag, om och om igen. Mitt problem är att jag är en drömmare. Hur cheesy det än låter så är jag det, det vill jag understryka. Det gör mig nog ont egentligen. Längtan blir intensiv. Outhärdlig vissa dagar. Andra dagar gråter jag blod när rädslan att aldrig få uppleva sätter in. Men allt det här är inte bara hemskt, det är också väldigt fint.
Ser du mig? Ofta undrar jag.
Månader har gått och jag är rädd att min tid rinner ut. Samma stad men du finns inte att hitta någonstans.
Hade jag fått se ditt ansikte hade jag nog dött inombords. Vilken fantastisk känsla.
Närhet
Kandidaterna är få och kön går inte att räkna på en eller två händer, i själva verket går den inte att räkna alls. Lika med noll.
19/05/12
Förlorar mitt perspektiv så lätt och fallet blir så hårt.
Proportioner är viktiga och när de förvrängs blir hela min värld ful.
Nära på kollaps och attack, det rasar framför mina ögon men det är allt.
Ett litet steg mot rätt riktning.
17/05/12
Blev förnedrad i en dröm. Slängde ett glas till marken och panikgrät.
Fick då en rejäl och utdragen utskällning. Tror att det var mitt dåliga samvete som gav sig på mig.
Jag är inte en svag person men jag har mina svaga stunder.
Försöker men lyckas inte alltid.
16/05/12
Summertime sadness
Attraction
Jag hoppas lite varje dag.
I tisdags..
08/05/12
Jag vill så gärna men kan inget säga.
Ännu en gång så vet jag. Det får mig att längta.
Väntan gör dagar långa och kvällar kalla.
Det finns en tvekan men osäkerheten ligger på mig.
Försökte bli starkare, blev det och föll.
03/05/12
Arg, kort men intense ord.
Varit så jävla arg idag.
På inget och ingen. Dagen har egentligen inte ens varit speciellt dålig. Men brinner fan på insidan av ilska.
Jag är nog arg på min situation och jag var inte redo för värmen. Värmen gjorde så att det lilla helvetet i mig började koka över.
01/05/12
Varför har så mycket skit hänt under just årstiden våren?
Det är ju nu alla är glada, är ute större delen av dagen, njuter och slappnar av lite extra. Och visst jag uppskattar våren, vädret och de glada människorna, no doubt.
Dock.
Jag är tillbaka till att vara arg, besviken. Och jag ser inte klart. Flyttar in i träningskläderna och försöker dämpa känslorna med motion.
