.
Dilemma
Stanna hemma och dränka mina sorger med en pizza
eller åka till o'learys och dränka mina sorger i alkohol?
21/02/12
Det är smutsigt och fult. Och jag trodde jag hade lärt mig den första gången.
Hjärtat tog över, huvudet fanns inte med i bilden.
Det är en jävla röra nu och trots att den är lite vagare nu än då så är den omöjlig att trassla ut. Jag sitter fast i den och jag faller i bitar från insidan ut. I efterhand så förådde hjärtat huvudet.
Jag ber att när det sker, att jag kan hålla huvudet högt, att jag är "vinnaren".
Men i slutändan är jag alltid förloraren med stort utropstecken. Alltid.
Jag hoppas att mars blir snällare mot mig.
20/02/12
Fick lite perspektiv.
Och jag blev 20 kg lättare.
Mitt huvud 10, mina axlar 10.
.
15/02/12
Jag vill hångla men världen är ful.
Människor är fula, inuti.
Jag är kräsen, ger mig inte till vem som helst, det har jag lärt mig.
Det är jag som väljer, aldrig han.
Och när jag väl valt kan han få mig hur lätt som helst.
Kort, vad som sker och har skett
I fredags var jag på bishops och drack god öl med goa tjejer.
I söndags var jag på bio med pappa som fällde några tårar.
Jag ska börja praktisera på hotell i mars vilket jag verkligen ser fram emot.
Jag har inte haft råd att köpa något på ett bra tag nu så jag har istället börjat klippa i gamla kläder. Vill till h&m imorgon och köpa basic svart klänning som jag sen kan klippa i. Vill också köpa på mig lite blekning och toning till håret så jag kan putsa upp det lite. Får se vad plånkan säger.
Och jag vill tatuera mig, deadly sure på vad men inte var.
12/02/12
Jag är under idag.
Långt under.
Metal heart
Ugly is never cute
Är fulast i världen nu på senaste. Mitt ansikte är bara en köttig klump med hår, ögon som någon tryckt in, slagit mig en fläskläpp och en liten kråknäsa. Äckligt som fan. Hoppas innerligt att detta bara är all in my head, vore inte kul att vara så pass ful.
.
Ye. Borde ge mig ut i helgen.
It burns, it ripps, it hurts
Du kan spotta ut mig nu. Du har tuggat på mig allt för länge. Trots det så är jag inte köttslamsor och ben men jag är inte hel. Den senaste månaden har varit som ett halvår. Jag är antingen ledsen eller arg. Hets, socker och magsyra fräter sönder min käft och en paranoid känsla om att mina tänder blir gula, ruttnar och trillar av fyller mig. När jag ser mig i spegeln har mitt hår, ögonbryn ändrat färg till en grå, råttfärgad färg. Det är något jag undermedvetet försöker bedöva. Det fanns ingen början, jag bara dök rakt in och det blev fel. Men jag vet nog inte själv exakt var början börjar. Det har alltid varit till viss del krystat och ansträngt och det han sa hade poäng. Jag har vandrat mig igenom livet och inte hittat en enda person som fastnar. Jag finner mig själv i farliga tankar. Dem kommer till mig oftare och jag vet inte vad jag ska göra med dem.
Mornings
This is a..
P.B
