blowwhatsleftofmyrightmind

Mina ben är trötta, mitt huvud är inte med mig. Men. Magen är mätt, min säng mjuk. Och. Jag har en fin tjej med en kall öl att se fram emot. Några dagar ledigt också. På fredag leker jag bartender på hotellet.

Trodde aldrig jag skulle bli dumpad av en væn.
Man måste først och fræmst ta hand om sig sjælv, amen. Det nekar jag ingen.
Fast jag inte har något med det att gøra så får jag lida. Och jag kænner mig bortkastad.
Vet inte om ni tænkt på att det var mig ni ljøg før, gick bakom ryggen på. Jag som fick anpassa mig.
Men jag tog inte illa upp før ni var mina nærmaste. Nu får jag det kastat i ansiktet.

Førstår mig inte på arten mænniskor. De fick mig att bøla igen, mitt i natten. Den ena sæger det och den andra sæger inte ett knyst. Man børjar undra vem som egentligen bryr sig och vad man egentligen ær i deras øgon. Som tur ær så ær blod tjockare æn vatten. Också tjockare æn alkohol men jag sjælv tycks glømma det.

Jag vet inte, orkar inte och bryr mig inte just nu.
Vill ligga på en axel, en axel med mänsklig värme. En axel som inte frågar men ändå inte blundar. En axel som inte säger ett ljud.

Jævla GLAD!
Det ær redan mars och det finns så mycket att se fram emot.
Lundkommardagen. Åka hem och få hålla Moa i min famn igen. Krama pappa och mamma. Træffa alla mina fina i Kristianstad. Tatueringar. Sommar på Lovund. Frankrike.
Yi-haaa!! Disco!