30/01/12
Vågen går på minus varje vecka. Det känns som om musklerna tvinar bort trots att jag tränar nästan varje dag. Vågen borde ju gå upp. Men ändå är det något inom mig som hurrar. Jag tror det finns inom alla kvinnor tack vare samhället. Och nej, jag är inte så trög att jag inte äter. Jag äter! Av tallriksmodellens alla delar.
Jag gillar inte denna prestationsångesten över träningen som växt fram. Träningen var ju något som fick mig att koppla av och må bra.
Och jag är ju smart, varför förstår jag inte? Varför kan jag inte sätta mig in i siffrorna och förstå? Kanske är jag inte smart, kanske är jag bara klok. Men borde jag inte vara så klok då att jag fattar att jag inte är smart då om jag nu inte är det?
Imorgon ska jag prata. Efter att fått vänta en månad ska jag prata. Hon ska lyssna. Var börjar jag?
Snart har jag läst ut boken. Den är så sjuk emellanåt att till och med jag tycker det är hemskt och äckligt. Filmen går inte att jämföra.
Här sätter jag punkt.
Kommentarer
Trackback
