blowwhatsleftofmyrightmind

Ikväll vill jag äta en fet hamburgare på o'learys, så bad.

Nej jag är inte riktigt frisk va.

Tack och god jul på dig också! Försöker vara positiv men det är svårt. Det var nog när leksaker slutade vara viktiga som jag började känna såhär. När jag förstod vad julen egentligen handlade om, familjen. Eller är jag bara en bitterf*tt som Grinchen. Jag vet, jävla trotsiga tonårsfasoner. Borde ta mig in till staden och hitta den där sista julklappen. Och alla säger att allting löser sig. Javisst, absolut så löser det sig. Men varför är det alltid bara tillfälligt?

Det är inte kul att vara ett lamm bland vargar. Och det är inte kul att veta att du är en varg som kan slita mig i stycken hur enkelt som helst. Krossa ben, bita halsen av mig.

Det känns som att jag inte hör till denna världen. På flera sett. Och jag har inte drivet att kämpa för att nånstans passa in i den just nu. Jag vet att nånstans finns min plats och att det kommer bli bättre men just nu flyter jag bara. Eller jag vill inte kalla det flyter eftersom jag är så jävla up tight hela tiden. Men jag på något sett accepterar hur det är nu och flyter med på det.

Är hungrig, hångelsugen och trött. Vill äta skräpmat, hånglas och somna skedad.

Tro inte att jag har glömt dig. Och tro inte att jag inte såg dig.

Så redo för lite relaxation. Undrar vad jag ska ha på mig ikväll (girl problem nr 175). Och vad är det för jävla tidslinje på facebook? Blev ju rädd. Och nu går inte bussen från resecentrum längre, utan från stationen, vilket jag totalt glömde när jag skulle hem och fick sen gå genom halva stan för att ta en buss som var både försenad och packad (pensionärs problem nr 205).

Bandet som ska spela på o'learys imorgon faller mig inte alls i smak. Men skit samma, vill bara hänga å dricka öl ändå. Och jag ska tillbaka till bikkarbonatet också. Tycker inte det är jobbigt men det blir ju ändå lite det när man varit borta länge. Och inte fan har jag fått tag på någon tanta. Och mitt i allt detta så har jag blivit kontaktad om jobb. Fast via mail och jag försöker ringa och ringa men ingen svarar. Och hudläkaren hör inte av sig så jag får väl höra av mig till henne igen nu då.

Jag hade en plan. Men I wasn't feeling it så jag sket i ett. Det skulle nog ändå inte ge resultat och det kändes som ett tecken när bussen inte kom. Man börjar känna sig som ett psycho eller nåt, men jag har insett att det är fullständigt normalt. Det här. Fast still, känner mig ändå galen. Men det är min hjärna som lurar mig att göra vad jag gör, eller förhoppningarna kanske. Ja där satte jag huvudet rätt på spiken! Förhoppningarna, det är dem som styr mig.

700 spänn i timmen?! Glömm. Jag som var så intälld på den där tantan, vad vi skulle ta upp och prata om. Hur vi skulle gråta och skratta ihop. Eller, lol, nej. Men ja jag får väl hitta mig en annan tanta för det kan inte fortsätta såhär, det funkar inte. Och jag är inte villig att stå ut mer. Jag ska INTE ens behöva stå ut. Och väntar jag och står ut så kommer det gå för långt och något galet händer. Som sist. Jag behöver mer personlig utveckling, jag har kommit bra långt men kan komma bra längre. Jag behöver få ut gamla saker jag aldrig berättat för någon, för tydligen kan de få mig att må dåligt idag.

Nu ska jag ut och gå. Lär vara svinkallt. Drar på mig understället över jeansen för jag pallar inte ta av och ta på. Fan om det är halt.

Jag drömde inatt att du satte dig bredvid mig, tätt bredvid. Vi utbytte några ord om egentligen ingenting. Du log och jag log.

En vit helg. Och det känns skitbra efter gårdagen. Totalt förstörd. Jag visste att det skulle ske förr eller senare men inte såhär pass fort. Men på fredag ska jag fan öla på o'learys. Något band ska spela, ingen aning vilket, men det kvittar.

Och jag kände totalt lugn inombords.

Jag vill ha lussekatter och julmust. Och så vill jag kolla på blue valentine, bara för att kunna låtsas.

Yr av trötthet. Och det känns som att bubblan ska spricka. Fast det får den inte. Ska bara klara en månad till sen får jag annat att fokusera på. Huden är fucked up, kliar och svider i den. I den, inte PÅ den! Min insida äter upp min utsida. Men jag måste tillbaka nu snart till bikkan. Det är farligt att åka hem på lunchen, svårt att ta sig tillbaka. Tror jag väntar lite till..

Trodde allvarligt talat att jag skulle få en bitch fit idag men jag lyckades inte få det. Förra fredagen fick jag det fo sho, men jag visade inte det för jag är en person i det lugna laget. Slaget. Rapar hemmagjorda biffar nu och det får mig att ångra valet av kvällamat. Hade varit skönt att vara hemma ikväll men jag är redan rastlös så det är inget alternativ. Fast tänk chips och en bra film! Nej.. fan inte ensam, då är det ingen tjusning med det. Usch, en rap till.