21/09/13

När det är som värst.
Det är som ett gammalt arkiv.
Går tillbaka, bläddrar, stryker under och klipper.
Funderar, våndas och får ihop hur det resulterat. Förstår.

11/09/13

Vad tog det? Kanske tre veckor.
Så mycket jag skulle göra.
Det är dax för tabletterna igen.
Drivet fanns där men försvann, bölar varje dag.
Känner mig ensam men det är bara för att jag mår dåligt.
Maten smakar ingenting eller bara skit.
Och inte att glömma, huden som det kliar och kryper i.
Finns massor jag vill göra men nu sitter jag här igen, apatiskt och känner hur värdelösheten tar över.
Som sagt, det är dax igen, så att jag kommer någon vart

08/09/13

Fingertoppar lekandes i nacken.
Känslan, lukten ingen kan ersätta.
Väntan och saknaden.
Tårarna i mellan. Men det måste vara värt det.
 

RSS 2.0