Att vakna när solen gått ner
Allt annat är ointressant.
Och jag tänker på det i timmar. Mina mänskliga behov som hunger, törst, toalettbesök finns inte. Förmår mig inte kliva upp ur sängen för det håller mig kvar. Jag vill inte sluta tänka på det.
Vad det än är/blir så bryr jag mig inte. Bara jag får en liten smak av det hela.
(Obs! Detta är inte ett deprimerat inlägg som det kanske först kan verka)
Imagine if
23/04/12
Idag har jag försökt hålla balansen. Har vinglat från sida till sida, varken fallit på den ena eller den andra.
Jag fick lite att smälta dessutom, vilket resulterade i flera promenader, en joggingtur.
En bilfärd till ingenstans i ingenstans. Önskar att den ledde till någonstans, någon.
Är lite vilsen i allt det här och vet varken ut eller in. Men jag panikar inte, försöker bara förstå.
21/04/12
20/04/12
I dreamt of you last night and we were playing footsie under the table
19/04/12
Och jag undrar var du befinner dig just nu, imorgon, i övermorgon...
Är du trött som jag, frusen? Är dina händer kalla? Får jag värma mina i dina?
<3
16/04/12
En snabb uppryckning från ett djupt hål.
När jag väl är där så är jag på de mest mörka platser och ser inget annat. Och jag vet egentligen inte varför jag hamnar där så ofta. Men är i full gång med omprogrammeringen, kanske att det inte kraschar så ofta när jag väl fått den rätt. Huvudsaken är att jag inte förlorar fattningen och gör något drastiskt och att jag faktiskt kravlar mig upp igen. Gång på gång tar jag mig upp. Jag vet inte när vägen blir planare men jag vet att jag klarar av backarna.
15/04/12
Helgen kunde inte varit värre. Och jag vet inte vad jag tar mig till med den kommande veckan.
Hade jag vågat ta en chans hade jag berättat för dig att jag hade velat vara med just dig när jag är som värst men jag kan inte begära det från någon, kanske allra minst från dig.
11/04/12
Hjärnan behöver programmeras om. En fiende som är svår att övervinna.
Men det gäller att ta bit för bit och dag för dag.
Tid. Det är just det jag behöver ge mig själv och sluta hasta.
Skriver små memon till mig själv för det är så lätt att glömma.
Tar ännu ett djupt andetag och hoppas att oron rinner av mig.
Born to die
05/04/12
Är totalt bedövad. Inget når fram och inget påverkar eller intresserar. Idag släpper jag allt. Men det är knappast någon frihet jag känner. Snarare en slags panik och det är svårt att andas och prata samtidigt, jag blir anfådd. Kan inte röra mig normalt, stel men fortfarande fullt rörlig. Tankarna är oklara och en aning dimmiga precis som mitt synfält. Jag ser men något på linsen ligger där och ger en suddig mörk fläck på bilden. Jag är inte här, jag står mitt framför dig men jag finns inte, jag är verklig men försvunnen. Långt långt bortom inom i på utanför. Väntar på att du ska börja leta.. I'm hanging on you.
For the moment
