I'm in love with death but he won't take me
Vaknar jag inte imorgon som en hel, glad människa behöver jag inte vakna alls.
Jag sitter bara, stirrar. Går runt bland folk helt careless, tom, zombie.
Jag är där men egentligen inte, kroppen går som på automatik.
Och jag vill gå på motorvägar, gå mot trafiken på mittlinjen. Kanske jag skulle känna något då.
Kan knappt prata längre, vet knappt hur man formar ord. Meningar går inte.
Kan knappt producera tårar heller.
Kommentarer
Trackback
