.

Det är som om jag åker rutschkana nerför en gigantisk brant spiral.
På vägen ner stöter jag på helvete efter helvete.
Jag vet inte hur jag ska hantera det för hopplösheten åker ikapp mig.
Jag behöver en hand, någonting! att greppa så jag inte åker djupare och djupare ner.
Så rädd för att jag till slut ska slå i avgrunden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0