blowwhatsleftofmyrightmind

Från mig till en vän på fyllan: "Erkänn, jag är sån all time loser?".

Så sant att det gör ont.

Den där dåliga känslan som har ett namn som jag hatar och som jag helst låter bli att uttala har tuggat sig igenom. Vad jag än gör så är det inte bra nog och jag klankar ner på mig själv. Bara dumt och idiotiskt egentligen. Påminner mig själv om dåtid jag trodde jag lagt bakom mig och känner hur det fortfarande gör ont. Är rastlös men orkerslös. Vill inte vara ensam men orkar inte vara sällskaplig.

Då man inte har lust till någonting.

Vill begravas i sängen. Slippa tänka, slippa undra.

Det var längesen jag kände som jag gjort idag. Dåliga känslor och rädslan igen. En klump i magen. Trassligare än hörlurarna i min väska. Inatt vill jag verkligen inte sova ensam. Men vart ska jag egentligen styra min bil? Dit jag vill eller dit jag kan? Vill ligga på golvet, lyssna på mörka gitarr riff och en vacker röst som sjunger. Jag vill ligga tätt intill och hålla någons hand. Somna med tio kyssar på mina läppar.

Blundande, nekande. Jag vet att jag kommer rida ut den här vågen så länge som jag möjligen kan. På grund av rädsla. Alltid rädslan. Men jag har lite ideér och funderingar på någon slags lösning. Det är det som är bra med mig, att jag inte faller längre och försöker se en lösning istället.

En inbjudande blick och ett smickrande leende. Läppar att sukta efter.

Någon som ligger tätt intill. Andas i min nacke med en arm över min midja, en hand som nuddar min. 

Fint och okomplicerat.

..lyssnar jag på sån här musik

 

 

En mörk kompanjon är tillbaka. Leker lekar med mitt huvud. Får mig att känna mig svag och låter rädsla ta över. Vet inte vad som väckt honom inom mig.

Var det fem år sist? Kanske till och med sex.