29/03/12
28/03/12
När man tror att det är för bra för att vara sant. Men det är bara det normala livet egentligen. Alla människor upplever det varje dag, jag började uppleva det denna veckan. Är rädd att det inte varar men ska hålla hårt i det.
I surrender to the drug
Tomma, långa dagar. Ensamma.
Utan lust, driv eller ens något större hopp om någonting.
Målen utsuddade. Det finns inga mål längre. Bara ändlös dimma. För tjock för att se och hopplöst omringande.
Hade hopp om morgondagen men tror inte att det blir något.
Något jag varit emot, antagligen mest pga rädsla, vill jag ha mer än någonsin nu.
I mitt huvud tänker jag att det löser allt. Kanske det inte gör men det kommer underlätta enormt.
22/03/12
17/03/12
Destruktivt, men det dämpar.
Men vad hjälper det? Vem hjälper det?
Absolut inte mig.
This forever
I'll take us home
Everything will be alright
Den som försvann
Den som blev över. Gömd, bortglömd. Bortglömd snabbare än blicken som fick mig att förstå. Som gjorde mig förvirrad, förvånad. Lurade mig. Nånting var det ju. Eller för dig var det nog ingenting.
Det tysta avtalet, där vi båda var förstådda med vad som gällde. Du var delaktig, inte bara jag som lurade mig själv.
Avtalet är i tusen bitar, i lågor nu. Jag stänger dörren.
Banka så mycket du vill.
I've changed shapes just to escape this place but I'm still I'm still an animal
Blev jagad av 800 kg död på gigantiska, lurviga tassar flera gånger om för någon natt sedan. Grizzlybjörnar. Kändes totalt verkligt. Ingen behaglig känsla.
På tal om djur så har jag återvänt till att vara kanin. Vargarna flockas överallt runt omkring mig. Gula lysande ögon i mörkret. Dyker upp bakom hörn, bilar, från portar. Men jag vet ju att de inte hugger men jag är ändå rädd.
