28/05/12

Vandrade genom halva Vä mitt i natten en lördag, bölandes.
Kunde inte sluta och jag var verkligen brusten på insidan.
Ringde min bästa vän och i en evighet försökte han lugna mig tills jag till sist blev utmattad och kunde somna.
Fick veta något jag kanske inte ville veta. Det jag är rädd för håller på att hända. Snart är du borta och jag fick inte ens en chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0