Longing. Hoping. Waiting.

Att vilja ha något så mycket. Tänker på det varje dag, om och om igen. Mitt problem är att jag är en drömmare. Hur cheesy det än låter så är jag det, det vill jag understryka. Det gör mig nog ont egentligen. Längtan blir intensiv. Outhärdlig vissa dagar. Andra dagar gråter jag blod när rädslan att aldrig få uppleva sätter in. Men allt det här är inte bara hemskt, det är också väldigt fint.
Ser du mig? Ofta undrar jag.
Månader har gått och jag är rädd att min tid rinner ut. Samma stad men du finns inte att hitta någonstans.
Hade jag fått se ditt ansikte hade jag nog dött inombords. Vilken fantastisk känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0