blowwhatsleftofmyrightmind

Utan lust, driv eller ens något större hopp om någonting.

Målen utsuddade. Det finns inga mål längre. Bara ändlös dimma. För tjock för att se och hopplöst omringande.

Hade hopp om morgondagen men tror inte att det blir något.

Något jag varit emot, antagligen mest pga rädsla, vill jag ha mer än någonsin nu.

I mitt huvud tänker jag att det löser allt. Kanske det inte gör men det kommer underlätta enormt.