Den som försvann

Den som blev över. Gömd, bortglömd. Bortglömd snabbare än blicken som fick mig att förstå. Som gjorde mig förvirrad, förvånad. Lurade mig. Nånting var det ju. Eller för dig var det nog ingenting.
Det tysta avtalet, där vi båda var förstådda med vad som gällde. Du var delaktig, inte bara jag som lurade mig själv.
Avtalet är i tusen bitar, i lågor nu. Jag stänger dörren.
Banka så mycket du vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0