blowwhatsleftofmyrightmind

Du kan spotta ut mig nu. Du har tuggat på mig allt för länge. Trots det så är jag inte köttslamsor och ben men jag är inte hel. Den senaste månaden har varit som ett halvår. Jag är antingen ledsen eller arg. Hets, socker och magsyra fräter sönder min käft och en paranoid känsla om att mina tänder blir gula, ruttnar och trillar av fyller mig. När jag ser mig i spegeln har mitt hår, ögonbryn ändrat färg till en grå, råttfärgad färg. Det är något jag undermedvetet försöker bedöva. Det fanns ingen början, jag bara dök rakt in och det blev fel. Men jag vet nog inte själv exakt var början börjar. Det har alltid varit till viss del krystat och ansträngt och det han sa hade poäng. Jag har vandrat mig igenom livet och inte hittat en enda person som fastnar. Jag finner mig själv i farliga tankar. Dem kommer till mig oftare och jag vet inte vad jag ska göra med dem.