blowwhatsleftofmyrightmind

Tack och god jul på dig också! Försöker vara positiv men det är svårt. Det var nog när leksaker slutade vara viktiga som jag började känna såhär. När jag förstod vad julen egentligen handlade om, familjen. Eller är jag bara en bitterf*tt som Grinchen. Jag vet, jävla trotsiga tonårsfasoner. Borde ta mig in till staden och hitta den där sista julklappen. Och alla säger att allting löser sig. Javisst, absolut så löser det sig. Men varför är det alltid bara tillfälligt?