blowwhatsleftofmyrightmind

Uppbyggd och stark, det är inte mycket som kan skaka mig. Stannar inte till eller tar steg tillbaka. Jag skärde bort men har det bästa kvar. Har tusen hörn att besöka, undersöka.

Mina fickor blev lensade på ön där ingen låser ytterdörren, låter bilnyckeln sitta kvar i bilen. Känns bara så dumt. Det är inte mitt fel men det är en orosgrej, det är ju inte mina nycklar egentligen. Vill hoppas att dem ligger gömda i snön någonstans, att det bara var jag som var full och klantig.

Mina ben är trötta, mitt huvud är inte med mig. Men. Magen är mätt, min säng mjuk. Och. Jag har en fin tjej med en kall öl att se fram emot. Några dagar ledigt också. På fredag leker jag bartender på hotellet.

Trodde aldrig jag skulle bli dumpad av en væn.
Man måste først och fræmst ta hand om sig sjælv, amen. Det nekar jag ingen.
Fast jag inte har något med det att gøra så får jag lida. Och jag kænner mig bortkastad.
Vet inte om ni tænkt på att det var mig ni ljøg før, gick bakom ryggen på. Jag som fick anpassa mig.
Men jag tog inte illa upp før ni var mina nærmaste. Nu får jag det kastat i ansiktet.

Førstår mig inte på arten mænniskor. De fick mig att bøla igen, mitt i natten. Den ena sæger det och den andra sæger inte ett knyst. Man børjar undra vem som egentligen bryr sig och vad man egentligen ær i deras øgon. Som tur ær så ær blod tjockare æn vatten. Också tjockare æn alkohol men jag sjælv tycks glømma det.

Jag vet inte, orkar inte och bryr mig inte just nu.
Vill ligga på en axel, en axel med mänsklig värme. En axel som inte frågar men ändå inte blundar. En axel som inte säger ett ljud.

Jævla GLAD!
Det ær redan mars och det finns så mycket att se fram emot.
Lundkommardagen. Åka hem och få hålla Moa i min famn igen. Krama pappa och mamma. Træffa alla mina fina i Kristianstad. Tatueringar. Sommar på Lovund. Frankrike.
Yi-haaa!! Disco!

Igår, glömde mina "thrillpills". Idag, insåg glömt mina chillpills som dämpar att jag glömt mina "thrillpills". Min hud den killikills och luftvägarna är så små att jag killkills...

Vad värdelös man är utan kemikalierna. Det kom värdelöshet, så värdelös vad det jag blev trots att jag inte är det. Inte det minsta faktiskt.
En sorg slog till när en röst från en vacker kvinna kom upp i mitt huvud. Ett hjärteskärande gråtande från en familjemedlem. Jag grät med den, fast utan tårar.

Idag är jag glad. Imorgon är det fredag och jag är ledig helgen. Kanske jag får mitt paket från nelly imorgon. Om två veckor får jag min lön. I april kommer lunnefåglarna. Jag åker hem i april också med ett två dagars stopp i Gbg, favoritstad. Jag kanske ska tatuera mig då. Självklart shoppa och äta hemmakvälls godis. Jag får träffa familj och vänner igen.
Bästa av allt: OCH min bror Henrik ska nog komma hit till mig och söka jobb!

Igår fick jag bossa lite på hotellet och hålla ställningarna, inga problem.
Har dessutom fått besked om fortsatt jobb här.
Hem om i någon månad i april, sen tillbaka på jobb tills september minst.
Tänker och längtar varje dag till april samtidigt som det är bra här.