blowwhatsleftofmyrightmind

Jag väntar på rätt dag. Eller gör jag ens det? Eller kanske jag gör det. Men att vänta på rätt dag är som att vänta på ingen dag för rätt dag finns inte.

Jag vill hitta fokus igen, på mat och träning. Gjorde någon form av träning/motion var och varannan dag och var noggrann med vad jag åt. Det handlade inte om kalorisnålt utan nyttigt och att forma istället för att tappa kilon. Men det var något destruktivt i det hela. Jag ville desperat förändra mig själv. När jag märkte att det som fanns på insidan inte gick att kontrollera och förändra så koncentrerade jag mig på utsidan. Det var lättare då för då var jag väldigt kritisk mot mitt utseende och mig själv och hade komplex osv. Nu har jag inte det (till viss del), vilket är bra men jag har samma känsla när jag vaknar upp på morgonen som jag hade då. Någon slags oro. När jag väl utförde min träning mådde jag mycket bättre och dem dåliga känslorna var oftast borta. Ganska naturligt egentligen då träning är bra för både fysik och psyke. Men det handlade mycket om skuldkänslor också. De dagar jag kände att jag tränat för lite och kanske ätit något inte fullt så nyttigt så hade jag alltid dåligt samvete och mådde dåligt för det. Jag vill inte tillbaka till den jag var innan men jag gillade träningen trots allt detta och tyckte det var kul. Vill bara hitta någon slags fokus så jag har något att fylla dagarna med. Dessutom kommer jag må bättre psykiskt och antagligen få orken och kunna känna att jag vill ta tag i saker igen.