24/11/12

Inte ens musik vaggar mig till sömns inatt. Jag bet av en del av kinden, medvetet. Som en rastlös hund som inte fått sin promenad. Sliter saker i stycken. Inför de som faktiskt bryr sig är jag blind. Distansen är viktig, den har krymt men finns fortfarande där. Ikväll ska jag göra mig fin. Sjunga, dansa med vin i kroppen. En månad går snabbt. Nu är det jag som lämnar, inte alla som lämnar mig. För första gången lämnar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0