14/11/12

Vad är värt att säga när motivationen stryps. 
Alla dörrar står öppna men dörröppningen gapar av mörker. 
Jag skakade igen, trots att det bara var vänner. Känner ingen saknad bara ensamhet.
Det är tomt här, i bröstet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0