blowwhatsleftofmyrightmind

Jag har ljugit för mig själv. Och det har ju faktiskt fungerat. Vad var det för verklighet jag vaknade upp till? Min för stunden och det var jag som styrde den, formade den. Jag ångrar inte ett ord jag sa och jag menade varenda bokstav, punkt. Springer upp och ner för trappor, viker kläder, städar i köket, allt för att inte stanna upp och känna, tänka, se. Hoppas på en cykeltur i regn. Molnen hopar sig, täta och mörka som tankarna jag inte vill tänka.