07/07/12

Jag svär på att i ögonvrån kan jag se en stor spindel klättra på väggen eller en fågel falla utanför fönstret. Men när jag får hela bilden framför mig finns de inte där, som om det aldrig hänt. Jag ser det dag för dag. Tror det är ilska, död och sorg, kanske någon slags skräck. En kniv mot magen, kall och blank. En knivspets ovanför nyckelbenet. Men tänker på nerver, muskelvävnad. Jag vill ha blod. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0